Frågor och svar

Den engelska översättningen av min bok LIV publicerades på Amazon två dagar innan min mamma hastigt och oväntat gick bort. Sedan dess gav jag upp alla planer jag hade gjort upp, gällande marknadsföringen av boken.

Min mamma hade en viktig roll när det kom till att få min berättelse nedpräntad i bokform – hon trodde på mig! Denna starka kvinnan som alltid varit där för mig. Som backade upp precis allting som jag och min familj gav oss på att testa, från de minsta till de stora galna projekten. Den mest omtänksamma och effektiva manager, fan och assistent vi kunde önska oss!

Det kan ses som väldigt konstigt att inte spendera all din lediga tid till att marknadsföra din bok efter all den tid du har lagt ner på att skriva den, få den översatt, editerad, formgiven och slutligen publicerad på Amazon. Men jag är övertygad om att de som ska hitta den och läsa den, kommer att göra så. Om inte idag, så imorgon. Jag skrev helt enkelt en bok då jag kände att jag hade en viktig historia att berätta, som jag också tror kan hjälpa andra på så många olika sätt.

Idag har jag dock bestämt mig för att svara på några av de frågorna jag har tagit emot sen utgivningen av min bok på engelska. Jag hoppas att jag med några meningar och bilder kommer kunna ge en inblick “bakom scenen” för de som har undrat.

Är din bok baserade på verkliga händelser?

Berättelsen om familjen i Israel, som kämpar för deras sons liv, är allt sant och mycket av de specifika händelserna är tagna från en dagbok jag skrev då.

Har du själv bott och arbetat på ett kryssningsfartyg och var det där du träffade din man?

Ja, jag träffade min man ombord på ett kryssningsfartyg där vi jobbade tillsammans. Upplevelser från mitt liv ombord motiverade mitt att skriva om Stephanie och hennes liv ombord ett kryssningsfartyg. Ett liv fullt av kulturkrockar, intriger och hierarkiska spel, men också om fantastiska människor och platser.

Är allting du berättar om sonen Erik, som i boken blev sjuk i cancer och till slut blev tvungen att amputera sitt ben, sant?

Ja, tyvärr är allt det sant.

Har du själv också studerat skådespeleri i New York?

Ja, när jag pluggade “The Method” inom skådespeleri, på den välkända skolan Lee Strasberg i New York, infriades en av mina drömmar jag haft som liten. Att bo och studera skådespeleri i New York för en period av mitt liv. Ett väldigt viktigt år av mitt liv, då jag lärde mig oerhört mycket om mig själv. Också ett väldigt viktigt år för mig och min man som par, då det var vårt första år vi levde ett “normalt” liv som landkrabbor. 

Har du tränat och tävlat i kickboxing också i ditt verkliga liv?

Ja, jag förälskade mig i kampsporter som 14-åring i staden där jag växte upp, i Karlskrona, nere i sydöstra hörnet av Sverige. Jag började först med en form av karate. Men under de 3,5 åren jag bodde i London, var kickboxing den närmaste formen jag kunde tävla i. Att tävla var något som var viktigt för mig som utövare, för att se hur jag kunde utvecklas.

Mina främsta tävlingsmeriter:

• 1995 – Tysklad, världstrea i Light Contact Kickboxing (WAKO – World Association of Kickboxing Organization)
• 1996 – England, Europeisk mästare i 63 kg i Semi Contact med låga sparkar (WKF – World Kickboxing Federation)
• 1998, Köpenhamn Danmark, världsmästare light contact kickboxing (WKO – World Kickboxing Organization)

Vilken karibisk ö tyckte du mest om när du jobbade ombord på kryssningsfartyget?

Så många öar att älska i Karibien; Grenada för de oemotståndliga kryddofterna som fullständigt slår emot en när man går iland i St George hamnen. St Barts, som numera är fransk men som fortfarande bär sina gamla svenska gatunamn med stolthet, från den tiden ön var svensk. Den gröna ön, St Lucia, med sina höga bergstoppar, djungler och vattenfall. Jamaica för öns speciella reggae atmosfär och för att jag älskar Bob Marley. Varje ö med sina egna fantastiskt vackra stränder, mat och människor.

Var du någonsin rädd när du seglade över Bermuda triangeln varje vecka?

Nu och då behövde jag lugna ner passagerare, som kryssade från New York till Bermuda, som var oroliga och rädda efter att ha hört olycksbådande berättelser om Bermudatriangeln. Men nej, jag var faktiskt aldrig rädd själv. Jag reste mellan New York och Bermuda varje vecka under tre månader i sträck och det hände aldrig något speciellt oroväckande under överfarterna.

Om du har läst min bok och gillade den, skulle jag bli mer än glad om du vill dela dina tankar om boken i social media; Amazon, Goodreads eller där du brukar befinna dig på social media! Det är extremt svårt att som debutförfattare få sin bok sedd och hörd i bruset där ute. Stort tack på förhand för din hjälp!