Vi är alla människor…
Jag sitter i soffan på ett mellanklass hotell och skriver denna krönika, medan min rumskompis står framför mig på sin bönematta och kör sin kvällsritual. Efteråt slår hon sig ner i fotöljen intill och suckar missbelåtet. När jag frågar henne vad som hänt berättar hon att hon först ikväll (läs måndag) kom på, efter att redan ha bett flera gånger sedan igår, att hon inte stått vänd åt rätt håll. Åt Mecka. Jag säger skämtsamt att Allah säkert förlåter henne om hon bara förklarar för honom att hon inte riktigt fick till väderstrecken rätt på grund av hotellets läge. Hon skrattar till och säger att hon förstår att jag, vikingen som hon haft flera intressanta diskussioner med när det kommer till religion, skämtar med henne men att jag har rätt. Om det inte har gjorts med vilja är man förlåten. Under våra diskussioner är det högt i tak, samtidigt som vi båda är noga med att respektera varandras olika syner på saker och ting.
Vi befinner oss i Eilat och området runt Röda havet för fyra fältstudiedagar, med tourguide kursen jag berättat om i tidigare krönikor. Under dessa dagar ska det studeras alltifrån klimat och geologi; som hur Jordan-Aravadalen uppstod, till historia och arkeologi; hur gränserna drogs med Egypten och Jordanien till studier av 6000-år gamla arkeologiska fyndplatser ute i öknen.
Denna kursen har gett mig många tillfällen att umgås och lära mig nya saker av människor från helt andra kulturer än de jag är van vid. Som att under detta lägret dela rum med en muslimsk beduinkvinna, som gör sin speciella böneritual medan jag sitter i soffan intill och jobbar. Samma kvinna, och numera vän, som under kvällen svarar mig med stort tålamod på alla frågor som poppar upp. Som berättar hur hon har gett ett ultimatum till sin man, att om han tar ytterligare en kvinna utöver henne så kommer hon att lämna honom. Hur hennes man åt andra hållet inte ville att hon skulle bli religiös och klä sig i slöja. Detta då han inte ville att människor skulle uppfatta dem som mer primitiva än andra. Hur hon ändå bestämde sig för att börja med slöja, då det är något hon är uppvuxen med genom att hennes mamma alltid var klädd i slöja. Något som sedan dess suttit djupt inom henne.
Hon fortsätter och berättar att hon tycker det är rätt att klä sig i slöja som troende muslim, även då ingen kräver det av henne och att andra tittar annorlunda på henne på grund av detta val. En stark kvinna med andra ord som gör och står upp för vad hon tycker känns rätt, oavsett om det gäller hennes mans önskan om att ta sig en andra fru (som är emot den israeliska lagen men något som ändå är vanligt i de muslimska byarna runtom i landet) eller att gå klädd i enlighet med hur hon tycker känns rätt.
När vi skiljs åt, efter fyra dagar tillsammans, är båda överens om att vi inte behöver hålla med varandra eller ens gilla somliga saker hos varandras kulturer. Så länge vi respekterar och är öppna inför varandras olikheter, går det alltid att hitta likheter och gemensamma nämnare. Vi alla tillhör trots allt samma grupp av människor, familjen homo sapiens.
