Ön där barndomen finns kvar

Jag trivs bäst på ön i skärgårn, nära havet vill jag bo, några månader om året, så att själen kan få ro…

Tussilago-mönstrade tapeter och havsblå kökssoffa. Träskor och blåställ sedan sent sextiotal. Utedass. Vatten som hämtas i stora dunkar nerifrån hamnen. Ett köksskåp fyllt med porslin, där varje tallrik har ett eget utseende. Överlevare och före detta medlemmar av finserviser, som inte längre existerar i sin helhet. Överlevande, men örlösa, koppar som alla har en historia att berätta. Historiska koppar som trängs sida vid sida med ungdomligare glas från dagens Ikea-tillverkningar. Alla har sin plats i gemenskapen. Gammal som ung. Så långt borta från ett tillrättalagt och stressigt liv i stan man kan komma. 

Välkomna in i min barndoms palats, i farfar och farmors fiskestuga på ön Stenshamn. En stuga fylld av skaparkraft, glädje och skratt. En enkel stuga fylld med positiva energier, ger dess besökare ett andrum och ny kraft. 

Barndomsminnen

En stuga där jag fortfarande kan känna farfars närvaro, speciellt på de platser där han stod och rensade sina fiskegarn eller ute på förstukvisten. Den plats där han satt och kisade förnöjsamt, medan han la in dagens första prilla under läppen. Samtidigt en stuga präglad av farmors omvårdnad och kärlek. Med väggar sprängfyllda av hennes uppdiktade kvällshistorier. Där fina smörgåspaket trollades fram klockan fyra på morgonen, när vi barn skulle följa med farfar för att dra upp fiskegarn. Doften från farmors smördegskakor kan fortfarande anas, när jag vill.

För det är upp till var och en av oss hur, om överhuvudtaget, vi vill komma ihåg våra barndoms minnen. Vad vi vill lära oss från dessa minnen, oavsett om de var rosenskimrande eller något jobbigare emellanåt. Väljer vi att komma ihåg de regniga dagarna eller ljusglimtarna mellan regnmolnen?

Under vasken finns en lucka i golvet. Lyfter man den luckan, kommer man ner till nästa lucka. Under den luckan finner man ett dåtidens kylrum, likt en skattkista som väntar på att bli fyllt med värdefulla förnödenheter. Eller, om man är en kreativ sjuåring, kan det lilla utrymmet förvandlas till en tidsmaskin. Allt beroende på vår egna kreativitet och uppfinningsrikedom. 

Numera har det tillkommit nya gäster och nya sjuåringar som besöker ön för dess stillsamt kreativa grogrund. Från gårdagens fiskare till dagens operasångare, från öns egna fisketrålare till segelbåtar med all världens nationers flaggor i topp. 

Där själen kan få ro

Oavsett besökarnas vitt skilda bakgrunder får jag för mig att vi alla som kommer hit, gör det av liknande anledningar. Att hitta tillbaka till enkelheten, till det okomplicerade livet långt borta från vardagens jäkt. Till en plats där man ges möjlighet att stanna upp, att fylla på med ny kraft och nyfikenhet inför livet. Att återigen få vara den där sjuåringen, med ett öppet sinne.

Jag säger helt enkelt som Ulf Lundell; ”Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri, när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti. När det klara och det enkla, får råda som det vill.”