En gåva att få vara på den givande sidan
Kärlek är en nyfiken blandning av motsatser, en blandning av extrem själviskhet och total hängivenhet. En paradox! Alla pratar om kärlek och att älska som något du väljer, men kärlek är inget du väljer. Du smittas av den som du smittas av en sjukdom, du blir fast i den som en katastrof.
Israels mest kända författare Amos Oz beskriver det paradoxala med vad kärlek handlar om, i sin självbiografiska bok “En berättelse om kärlek och mörker”. Han skulle fyllt 80 år i år. Istället begravdes han på självaste nyårsaftons dag på den kibbutz han flyttade till som tonåring, efter hans mamma begått självmord och han bestämt sig för att lämna livet med sin pappa i Jerusalem.
När filmen med samma namn spelades in här i Israel så var det med Hollywood skådespelerskan Natalie Portman i huvudrollen, som Amos Oz mamma. Jag kommer ihåg uppståndelsen när filmen, som hade premiär under 2015, spelades in på Jerusalems gator. Filmen som Natalie Portman valde till att bli hennes första att själv regissera, samt även den första där hon pratar hebreiska och inte engelska.
Jag vet att jag, efter att ha sett filmen, tänkte på hur intressant det är att se en människa som redan blivit satt i ett fack där denne verkar höra hemma, helt plötsligt framträder på ett helt annat sätt än vad man förväntat sig.
Precis likadant tänkte jag för någon vecka sedan, när min högste chef från Österrike kom för ett möte på företaget här i Israel. Innan han åkte tillbaka kom han hem till mig för att se hur jag mådde, efter min ryggoperation för över en månad sedan. När han, innan han ska gå, utbrister att, “redan innan jag flög in bestämde jag mig för att inte lämna landet innan jag lyckats komma och hälsa på för att se hur du mår” förstod jag att jag hade en helt annan människa framför mig än vad jag hitintills trott. Långtifrån den där chefen som svarar på mina mail kort och koncist, utan att slösa tid på något onödigt snack. Han bad mig att ta emot hjälp om jag skulle behöva.
Just för att jag och min familj vet så väl hur det känns att vara på den sidan som behövt ta emot hjälp under en längre tid, på gott och ont, har vi bestämt oss för ett annorlunda nyårslöfte i år. Nämligen att volontera för den makalösa Give Kids The World byn som byggts upp i Florida, strax utanför Disney parkerna i Orlando. En hel by, uppbyggd som en sagostad, där familjer som har en medlem med livshotande sjukdom erbjuds en veckas semester. Jag var där tillsammans med äldsta sonen för precis sex år sedan.
Denna gången frågade jag dem om vi som familj kunde få komma tillbaka för att volontera i några veckor och ge tillbaka, efter den fantastiska upplevelsen de gav oss när vi hade det som mörkast. Svaret blev att vi är jättevälkomna under den senare halvan av 2019.
Bara tanken att äntligen kunna få vara på den givande sidan istället för den tagande är en fantastisk känsla. Och med det vill jag samtidigt önska er alla att få vara den som hjälper andra under 2019. God fortsättning på det nya året!
