Arv värt att vårda

Svärmors farfar flyttade från Italien till Spanien på en åsna. När sedan Franco fick makten i Spanien och Spanska inkvisitionen drog igång flydde nästkommande generationsled till Marocko.  Det är i Marocko som svärmor Aleeza är född. Men hennes mamma fortsatte drömma om att en dag få bo i det heliga landet, som sades flyta av mjölk och honung. 

När familjen, flera år senare, och Israels grundande var ett faktum kunde de äntligen flytta till det land de så länge drömt om. Dock visade det sig att landet knappast flöt av mjölk och honung. I stort sett bestod istället hela Israel av karg, nästintill obrukbar, ökenmark under dessa begynnande åren.  

Familjen blev av den israeliska staten tilldelade en landlott, bestående av denna ökenmark. De blev rådda att börja plantera vattenmeloner. En frukt som sades kunna växa i det karga landskapet. Då pratar vi om en familj som aldrig tidigare jobbat med att bruka jorden. Livet var minst sagt fattigt.

I en annan del av världen, har det släktforskats fram att ledet på min farmors sida har rört sig runtomkring i Blekingetrakten så långt tillbaka det gått att forska. Vilket betyder tillbaka till mitten av 1700-talet. Fram till den stora svenska emigrationen till USA och den industriella revolutionen, i slutet av 1800-talet, bestod många i det släktledet utav bönder. Enkla bönder som brukade den karga och steniga Blekingska jorden. Många hade förmodligen inte valt yrket frivilligt, på samma sätt som svärmoderns föräldrar vid flytten till Israel, utan hade helt sonika fått axla den äldre generationens ok. Livet var minst sagt fattigt.

Olika bakgrunder

Två vitt skilda historier; utav människor från olika kulturer, religioner, språk och världsbild. Men ändå så lika. Ju fler människor jag träffar, sprungna från vitt skilda bakgrunder, inser jag hur lika vi trots allt är. Samtidigt har vi alla något att lära från varandra. Alla går vi ju runt och bär på just vår egna unika historia.

Man behöver inte åka långt för att lära sig utav människor med vitt skilda bakgrunder än en själv. Det räcker att ta sig tid men en människa från en annan generation än den vi själva är födda i. Se bara hur annorlunda världen såg ut när våra far- och morföräldrar var unga.

Jag känner mig verkligen privilegierad där jag sitter och lyssnar till farmors berättelser om roliga och mindre roliga anekdoter från en svunnen tid. Jag har fått ta del av historier, där saker och ting var producerade för att hålla länge. En tid då såväl nylonstrumpor som underkläder lagades gång efter gång innan de blev kasserade. En tid utan TV och bil. Men med mer tid att umgås med nära och kära. 

Min farmor och mormors generation är en generation som förmodligen aldrig funderat över vad det innebär att gå in i väggen. Eller som ständigt behövt springa på gymmet för att få röra lite på fläsket. Kan det vara som så att vi faktiskt har något att lära av denna generation, som vet vad det innebär att vara frånkopplad i mer än ett dygn? Att ha tråkigt emellanåt ska ju till och med öka kreativiteten har jag hört.Denna krönikan tillägnar jag därmed alla de far- och morföräldrar som tar sig tid för de yngre generationerna på ett eller annat sätt. Ni behövs!