Annars är man bara en liten lort..
Under föräldramötet med yngste sonens lärare blev vi speciellt glada för en sak som hon berättade om honom. Inget som hade med att göra om att vara bra i något ämne, utan istället var det att han inte har några problem att stå upp för sin sak och säga ifrån för att hjälpa andra mer utsatta elever, även då han sällan blir populär på grund av det. För oss är det långt viktigare än mycket annat. Att inte bli någon som följer med strömmen, oavsett om den strömmen dränker allt den drar med sig på vägen eller ej, bara för det känns för obehagligt att säga ifrån.
Ett argument vi ofta använder när vi diskuterar rätt och fel med barnen här hemma är, om det inte känns helt ok i magen är det förmodligen inte heller det. Att försöka behandla andra som du själv vill bli behandlad helt enkelt. Det är självklart att vi alla är långt ifrån perfekta samt att det är lätt att göra fel i olika situationer. Men så länge vi ifrågasätter oss själva och våra handlingar, och övar mer på att göra rätt än att göra fel är chanserna garanterat större att göra rätt oftare.
När en väninna blev brutalt misshandlad av sin man tänker jag ibland än idag på om jag kunnat göra något i ett tidigare skede, även då jag var där den dagen när hon äntligen tog mod till sig att gå till polisen och anmäla honom. Skulle jag anmält honom tidigare även då det var emot hennes vilja? Tänk om det hunnit gå riktigt illa innan hon tog mod till sig? Det är verkligen inte lätt alla gånger att veta om man gör rätt eller fel i alla lägen.
Min farfar som var långt ifrån religiös brukade ändå alltid säga att om alla bara följde de tio budorden, eller rent av bara budet med att behandla andra som du själv vill bli behandlad, hade världen sett annorlunda ut idag. Då hade vi inte behövt uppmärksamma dagar som Förintelsedagen. Hade fler vågat säga ifrån…istället var det alltför många som flöt med, likt döda fiskar, med strömmen.
Någon som tack och lov inte stod lam vid sidan om utan vågade säga ifrån, med sina handlingar, var svensken Raoul Wallenberg. Monument har tillägnats honom, och gator har uppkallats efter honom i hela världen.Här i Israel står det ett träd i Raoul Wallenbergs namn utanför Yad Vashem, det internationella minnes-centrumet för förintelsen utanför Jerusalem. Han är också utsedd till en av de Rättfärdiga bland folken, en utmärkelse av staten Israel för icke-judar, som med risk för eget liv skyddade judar under andra världskriget. Yad Vashem är den enda organisationen i världen som ger ut ett officiellt erkännande till icke judar som räddat judiska liv under förintelsen. Sedan 60-talet har titeln Rättfärdig bland folken tilldelats över 24000 människor från över 47 länder.
För dessa 24000+ hjältars skull, samt för alla de offren som fick sätta sina liv till under förintelsen enbart för att de var mindre värda i nazisternas ögon, borde vi alla tänka om och bli mer som Jonathan i Astrid Lindgrens bok om Bröderna Lejonhjärta. Han som sa; “Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
