Ett träd som symboliserar nytt liv

Nu har våren dragit igång här nere runt östra Medelhavet. Ett av de första tecknen på det är när cyklamenblommorna står i full blom. Växten som har sitt ursprung just från dessa trakterna.  En blomma jag egentligen aldrig varit så värst förtjust i förrän under de senaste åren när jag träffat på den ute i naturen som vildblomma, istället för som krukväxt. Här på kibbutzen växer den, med sina lila och vita blommor, precis intill de asfalterade gatorna. Den starka kontrasten mot asfalten gör att det nästan ser ut som att de står där och skriker att nu är det vår!

• 

• 

Cyklamen må vara vackra och den växt som ger mest vårkänslor, på samma sätt som vitsipporna och blåsipporna därhemma, men med tanke på att Förintelsedagen inföll för bara några dagar sedan är den viktigaste och mest betydelsefulla växten i hela kibbutzen enligt min mening granatäppelträdet i vår trädgård. Detta träd planterade vi nämligen till minne av vår vän Gitta Mozes, som bodde bara ett stenkast från den lägenhet i Medelhavsstaden Netanya där vi bodde under våra första år i landet. Så fort det i området blev känt att vi kom från Sverige blev vi presenterade för Gitta. Hon pratade nämligen bara svenska och rumänska, men inte hebreiska, och de letade efter någon som kunde hjälpa henne att göra sig bättre förstådd. 

Gitta, som egentligen är född och uppväxt i Rumänien, kom till Sverige med de vita Bernadotte bussarna efter att hon överlevt det fasansfulla koncentrationslägret Birkenau. Under tiden hon med nöd och näppe höll sig vid liv, utförde den ökände lägerläkaren Mengele så många olika experiment på henne att hon aldrig kunde få barn. Efter att ha bott och arbetat i Sverige under alla år, sedan hon i sista minuten räddades undan gaskamrarna, flyttade hon ner till Israel när hennes make gick bort. Då var hon redan närmare 80 år. En väldigt tuff tant med andra ord, som flyttade ifrån ett land hon bott i större delen av sitt liv för att utmana sig själv med ett nytt språk och land på ålderns höst.

Trots att hon var tuff som få skulle de starka magsmärtorna från Mengeles alla experiment, för att inte tala om alla hennes mardrömmar från denna tid, förfölja henne till hennes sista dag i livet. För att ständigt påminna oss om Gitta och hennes kamp, samt aldrig glömma att fortsätta berätta hennes historia, planterade vi det ovan nämnda granatäppelträdet i vår trädgård. Ett vackert och betydelsefullt träd som symboliserar fruktsamhet och mångfald, med andra ord nytt liv. Eftersom Mengele såg till att hon aldrig skulle få uppleva att ge liv åt en ny människa, får detta speciella träd vara det som ger nytt liv i hennes namn. 

Tyvärr kan vare sig ett träd eller berättelser rädda alla de människor som dog under Förintelsen eller som dör i dag i länder som Syrien. Men det kan få oss till att tänka till, ifrågasätta och göra såväl små som större bra saker för att denna värld ska bli en något bättre plats att leva på. 

För som Martin Luther King sa; det är inte de onda människornas ondska som är det farliga, utan de goda människornas tystnad.