Vi måste våga trotsa mörkret

Vi står i ett rum mörkare än natten. Vi famlar oss framåt och letar efter en vägg eller något annat att hålla oss i och följa. Det kompakta mörkret känns lite läskigt till att börja med. Nästan så att man tappar balansen bara av tanken att det inte finns någon strömbrytare att slå på. 

Guiden uppmanar oss att öppna upp alla våra andra sinnen, istället för att fokusera på faktumet att vi inte kan se. Att istället känna, lyssna och lukta oss framåt. Precis när han berättar att vi kommit ut i en trädgård med träd och gräsmatta går jag självklart rakt in i trädet. Förmodligen det enda i rummet. Inser hur synen, utanför detta rum, varit det sinne jag hitintills litat allra mest på.

Efter en stund hör vi ett kluckande ljud från vatten och omsluts av en svag havsbris. Måsarna skriker i bakgrunden. Jag tar ett stadigt tag runt lillkillens arm när guiden leder oss upp i vad som ska vara en båt. Försöker trycka undan känslan av rädsla enbart från tanken om att vara ute till havs, utan att kunna se sin omgivning.

Innan vår upplevelse som blinda är över leds vi in i en kafeteria för att köpa något att äta och dricka. Vi blir tvngna att lägga hela menyn, som läses upp för oss, på  minnet. Vår servitör, som är blind sedan födseln, beskriver för oss hur han känner skillnaden mellan de olika dryckesflaskorna tack vara några ytterst små skillnader i formen eller hur ytan på flaskan känns. Något jag som seende aldrig lagt märke till. När vi sedan ska betala för fikat är det för första gången jag lär mig skillnaden på hur de olika mynten och sedlarna känns, istället för hur olika de ser ut.

EFteråt för vi en intressant diskussion med guiden, på barnmuseet strax utanför Tel Aviv, om hur färg och utseende är oväsentligt i många människors liv. Men hur mycket en röst, en doft eller hur någon tar i dig gör en stor skillnad. 

Vår guide öppnade upp en helt ny värld och gav oss en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Vi fick en viktig gåva med oss hem, som bestod av en ny förståelse för hur en dag kan se ut i en blind människas liv. En upplevelse ingen borde vara utan. Speciellt inte politiker och de människor som bygger samhällen där alla ska kunna känna sig lika välkomna och trygga.

Att känna sig trygg har dock fått en ny dimension. Detta efter att vår älskade huvudstad nu också fått känna av vad en terrorattack innebär. För de drabbade familjerna, för en stad och för ett land. De sista årens terrordåd runtom i Europa och världen visar hur mörkets makter försöker göra oss mörkrädda. Därmed är det idag än mer viktigt att våga trotsa mörkret. Att som våra blinda vänner lära oss att överkomma mörkret och vägra bli rädda! Att istället hitta andra vägar runt och att fortsätta tro på ljuset och de godas krafter. 

Såhär under påsktider, då såväl den judiska som den kristna påsken firas, önskar jag alla er som firar en riktigt Glad Påsk! För övrigt hoppas jag att ni alla går ut och njuter våren och livet. För det är vi skyldiga våra medmänniskor som nyligen omkommit under den sista vågen av terrorattacker!