Musik är glädje, sorg och styrka
Kom, ta min hand så går vi. Fråga mig inte vart. Fråga mig inte om glädje.
Kanske det kommer, och när det kommer strömmar det ner på oss lik regnet.
För snart 15 år sedan, lyssnade jag på denna låten och fascinerades av den annorlunda och coola mixen av instrument och språk utan att förstå ett enda ord. Låten sjungs nämligen med en blandning av hebreiska och amarinja (ett etiopiskt språk). När vi nu återigen står bland publiken, är det inte samma artist som då. Som precis hade börjat bli känd för sitt The Raichel projekt, ett samarbete mellan artister som sjunger tillsammans på en salig blandning av språk. Alltifrån hebreiska, tyska och arabiska till spanska och etiopiska.
Idag är Idan Raichel en världsartist som har jobbat ihop med artister som India Arie och Alicia Keys. R&B artisten India Arie som Idan Raichel bland annat uppträdde tillsammans med vid Kenneby centret i Washington DC framför president Obama och hans familj under Martin Luther King Jr dagen, samt vid nobelpris galan i Oslo 2010.
Trots alla sina internationella framgångar har han kvällen till ära satt sig framför ett piano, på ett mellanklasshotell i Eilat, där han utför en av de mest känslosamma konserter jag sett honom i. Mycket kanske också berodde på att jag denna kvällen förstod en hel del mer av det han sjöng.
Musik är glädje, sorg och styrka. Minnen. Musiken kan göra att du springer den där extra kilometern du aldrig trodde du skulle kunna. Får dig att stressa av efter en jobbig dag. Samtidigt som den kan få dig att fullständigt tappa fotfästet genom överväldigande känslor, tankar och minnen som kommer över dig av en viss låt eller melodi lagrad i vårt inre sen tidigare.
Häromdagen rensade jag i några lådor då ett helt gäng gamla CD skivor ramlade ut. Artister som Lisa Nilsson, Bob Marley, Ted Gärdestad och Queen låg helt plötsligt vid mina fötter. För varje CD jag plockade upp kom specifika minnen över mig. Lisa Nilsson tog mig tillbaka till Borgholms slottsruin på Öland, sjungandes om Ängeln runt hörnet en sommarkväll under en Badrocksturné. Bob Marley med Don’t worry about a thing cause every little thing is gonna be ok, fick mig att komma tillbaka till Karlskronas BB en grå oktober dag då äldste sonen bestämde sig för att komma ut just när den låten var på i bakgrunden.
Netta Barzilays låt I am not your toy (jag är inte din leksak) från förra årets Eurovision Song contest, kommer för alltid få mig till att minnas Me too rörelsen. Trots att jag aldrig varit ett stort fan av Eurovision festivalen anser jag denna musikfestival är än viktigare för varje år som går. För att länder och människor med olika språk, kulturer och bakgrunder ska kunna mötas över musik. Kanske rentav lära oss ett och annat från varandra genom musiken.
Om bara lite mer än en vecka kommer Eurovision Song Contest gå av stapeln i Tel Aviv. Jag hoppas att vare sig terrorister eller politiska maktspel ska få stå i vägen för en kväll med en så pass viktig punkt på sin agenda. Nämligen att sprida glädje och kärlek med hjälp av musiken.
