Meningen med livet är att ge livet mening

Förutom att det idag (läs torsdag) är nationell högtidsdag här i Israel, andra delen av den judiska påsken som började i fredags förra veckan, råkar det samtidigt vara Festa della Liberazione i Italien.

Årsdagen av befrielsen från Mussolinis välde och Nazitysklands ockupation 1945.

Detta fick jag veta på jobbet under en påsk-ceremoni, för ett par dagar sedan, som hölls tillsammans med en grupp damer och herrar i aktningsvärd ålder. Alla överlevande från förintelsen. Gruppen kom från ett ålderdomshem i hamnstaden Haifa, där de alla bor grannar. Våra möten med dessa fantastiska människor är del av ett volontärprogram som företaget gått med i.

Jag fick äran att, tillsammans med en kollega från en närliggande drusisk by, dela bord med sex stycken damer som överlevt den fasansfulla förintelsen på olika sätt.

För att bryta isen och få igång samtalen delades det ut blad med ett flertal nedskrivna förslag på ämnen att välja mellan.

Min så att säga bordsdam, som heter Esti, valde att få prata om frihet. Esti föddes i Polen. Hennes familj flydde ut i skogarna under den tyska invasionen, där de gömde sig under en längre tid och levde på rötter och allt ätbart de kunde hitta, innan tyskarna hittade dem.

Hennes föräldrar blev mördade och ligger än i dag begravda inne i de polska skogarna medan hon, då enbart sex år gammal, och hennes tolvåriga syster lyckades fly. På ett eller annat sätt kom de till ett barnhem där de blev omhändertagna fram tills slutet av kriget. Hon ansåg sig ha haft mer tur än många andra barn, till stor del för att hon råkade vara blond och blåögd.

1945, samma år som det tidigare nämnda Italien blev befriat från Nazitysklands ockupation, lyckades också Esti och hennes syster ta sig till Israel.

På min fråga om vad som är frihet för henne svarade hon så här: ”Frihet för mig är att kunna gå runt själv på gatorna och känna mig trygg. Att kunna gå och handla i vilken butik som helst eller gå och fika var jag vill, utan att behöva höra människor ropa bakom mig att jag är en smutsig judinna som inte har några rättigheter. Frihet är att ha samma rättigheter som alla andra och att kunna få leva i fred med mina grannar.”

Under vår stund tillsammans hann jag bli djupt fascinerad och imponerad över denna grupp människors starka vilja att inte bara överleva, men också till att ha lyckats fortsätta leva trots att allt tagits ifrån dem.

Hur orkar man att fortsätta leva efter att ha blivit fråntagen precis allting?

Svaret kom som en blixt från klar himmel när ägaren till företaget ställde sig upp och läste följande mening ur boken En mans sökande efter mening, av Auschwitz överlevaren Victor Frankl: Att allt kan bli fråntagen en människa utom möjligheten att själva välja vår attityd i en viss uppsättning omständigheter.

Damerna runt mitt bord nickade alla samstämmigt. Är det några som vet så är det ju de.