Denna stunden kändes helt fullkomlig

Författarbild
Blekinge Läns Tidning

Vi befinner oss i den antika staden Avdat i södra regionen av Negevöknen. Den cirka 35 mil långa öknen skiljer Röda Havsstaden Eilat, liggandes längst ned i Israels södra hörn, från städerna i mellersta delarna av landet såsom Jerusalem och Tel Aviv.

Det är judiskt påsklov (Pesach) och barnen är lediga i närapå 3 veckor från skolan, medan de flesta arbetsplatser håller stängt i fyra dagar. Under en veckas tid firas ‘det osyrade brödets högtid’ till minne av uttåget ur Egypten, efter många års slavarbete under Farao.

Under denna veckan är det nästintill omöjligt att köpa, eller beställa in, vanligt bröd i judiska butiker och restauranger. Då det inte fanns någon tid att jäsa brödet inför flykten från Egypten, fick man äta ojäst (osyrat) bröd vilket man respekterar under den judiska påsken genom att inte äta några matprodukter som gått eller går igenom någon som helst form av jäsningsprocess för att ätas.  Istället är det en vecka där grillarna går varma i landets alla hörn.

Om man tvunget ändå vill äta bröd under denna veckan så är det det ojästa tunnbrödet, ’matza’, som gäller. Det liknar och smakar, mer eller mindre, som den svenska ojästa tunnbrödsversionen. De som inte står ut med att äta ‘matza’ under hela veckan hälsar helt enkelt på hos de arabiska grannbyarna och köper vanligt bröd där.

Våra fyra dagars ledighet firar vi i öknen med husvagn och vandringar längs med den kryddväg köpmännen under romartiden använde sig utav när de fraktade myrror, dåtidens dyrbara parfymer, och exotiska kryddor. Dessa varor fraktades från Fjärran Östern och Arabhalvön över Petra i Jordanien och Negevöknen i dagens Israel,  till Medelhavshamnen Gaza. Härifrån fraktades kryddorna och parfymerna vidare till Romarrikets centrala områden.

Kamelkaravan vid Avdat i Negevöknen

Efter att ha tagit en högre dos av ett Alvedon-liknande preparat för mitt förkylningstunga huvud, en något mindre dos för äldsta sonens plötsliga febertopp och vätska av samma preparat för sexåringens växtvärk i knäna, börjar vi leka Indiana Jones på sexåringen Benjamins villkor. Detta innebär att skutta runt på Avdats utgrävningsplatser för att leta upp våra egna arkeologiska fynd. Likaså att krypa på alla fyra in i oupplysta små grottor, med hjälp av iphonens ficklampeapplikation, för att hitta rester av gamla antika vinkrus och samtidigt låtsas att man flyr undan från diverse monster som ju är en självklarhet om man är Indiana Jones.

En lycklig sexåring kommer tillbaka till husvagnen och kan fortsätta ge sig hän åt fantasins värld, medan de utslitna äventyrsföräldrarna inser att det där med husvagnssemester inte är riktigt så avkopplande som barndomsminnena utlovade.

Dessa minnen, som verkar ha fastnat i ett rosa skimmer av nostalgi, påminde oss inte om att generatorn helt plötsligt kan sluta föra ström till husvagnen, så där mitt under middagen vid niotiden på kvällen, någonstans ute i en öde öken. Samma minnen, vittnade heller aldrig om vikten av tålamod inför opålitliga gasknappar som bestämmer om kylskåpet ska bli kallt eller ej. 

Men när vår lilla uteplats utanför husvagnen plötsligt lyses upp av ett mjukt fullmånesken, och ramar in öknens karga sandtoppar i ett magiskt skimmer, känns just denna stund på jorden helt fullkomlig.  

Glad Påsk på er, alla ni påskkärringar och gubbar därhemma i Blekinges magiska skogar!